Fy och fy igen...
Nu räcker det med negativa tankar och nu vidare med min positiva och peppande uppmuntran.
Ja, kära läsare det verkar som om vi har mer finansiell oro att vänta oss på både gott och ont. Det mesta är rapporter som man läser om att det värsta inte är över. Ja, det verkar som om vi går mot en dyster arbetsmarknad och det är så typiskt just när jag och min man ska köpa en lägenhet som man hamnar i den värsta krisen på 79 år.
Skrattretande? Nja....inte så att man inte kan hålla sig för skratt direkt
Typiskt Hollywood-filmaktigt? Japp.....Hade man lagt till detta som en händelse i film hade vi tittare tyckt " A, visst att det skulle hända just nu"
Har ni tänkt på att man ibland råkar ut för något i sitt liv som man finner väldigt skrattretande och ofattbart?
Ni vet sådana händelser som om de skulle varit med på film så hade man tyckt att manusförfattarna borde ha bättre fantasi, eller att nu får de i alla fall ge sig?
Ett klockrent exempel är när jag och min man reste till Rom, första gången ensamma utan barn. Vi stod där vid S:t Peterskyrkan i Vatikanen och väntade på att få gå upp högst upp till toppen av kyrkan. Vem stöter vi på om inte min vännina som jag inte hade sett på flera år; Ingela Haas. Det är sådant jag menar, sådant som man inte tror kan hända på riktigt utan bara på film.
Har ni varit med om liknande händelser?
Händelser som har fått er att tänka efter och ta ett steg tillbaka och bara : WOW!!!
Ett annat klockrent exempel är när man går på stan eller i ett av många shoppingcenters som finns och tänker på en person som man inte tänkt på, på länge eller träffat på länge och så plötsligt står den personen livs levande framför en!
Det är sådana händelser som får en att fundera lite om universum och hur små vi är i det stora hela.
Kan man omedvetet se till att saker och ting händer bara genom att tänka på dem?
Och avslutningsvis:
"Utsidan är inte allt, men det är utsidan som ger insidan en chans att visa sitt rätta jag"
Natti, natti.........
Vad nytt?
Men jag kom dock att tänka på något under gårdagen som jag gärna vill lufta lite med er.
Hur många av er tror på "det onda ögat"?
Det är en gammal sägen som säger att det finns människor som när de blir avundsjuka på en så får man mer eller mindre en förbannelse över sig om olycka och otur. Ja, det stämmer. Och jag börjar faktiskt tro mer och mer på sådant.
Förr i tiden hade de en helt annan insyn och kunskap om detta. Jag har mer eller mindre börjat damma av alla gamla sägen som min mor har nämnt till mig och börjar tro på dem mer och mer. Tokigt?
Nja, inte om man gång på gång råkar ut för sådant som mer eller mindre verifierar de gamla talessätten.
Men som den positiva och levnadsglada person som jag är dammar jag av mig och fortsätter att njuta av livet men alltid med ett öga bak över axeln. Man vet aldrig när det onda försöker komma ikapp en.
Och som en person som har varit med om mycket och litet till så har jag en mantra jag alltid går efter:
"När motgångar dyker upp - sök vägar att hantera dem"
Kramar till er oh natti, natti ;)
Var det någon som...
Undertecknad är förkyld och hade svårt att sova i natt och det var perfekt timing av mig att följa något historiskt på TV.
USA har fått en afro-amerikansk president!!!!!
Så varför är jag överväldigad? Jag lovar er, om ni hade följt detta live och insett hur stort det är hade även ni jublat. Det var rörande, det var patriotiskt, det var storslaget, det var historiskt och ja, framför allt: DET VARA AMERIKANSKT.
Och säga och tycka vad man vill om USA men det är en stormakt som man måste räkna med och ett bra exempel är den stora finanskrisen som just nu genomsyrar hela världen och har fått världens börser att falla som stenar.
Om nu någon missat detta så började det i just USA.
Ja, vad kan man säga annat än: Grattis till det amerikanska folket för att ha tagit ett beslut som motstrider deras envisa rasism. Grattis till er, mina läsare till att ha varit med om något historiskt och framför allt grattis till mig för att jag var vaken och kunde följa det LIVE.( även om det var ofrivilligt :)) Martin Luther King hade varit riktigt stolt, hans dröm besannades inatt......
God Speed and Take Care!!!
Nyfriserad och nöjd
Tack Betsy, du är bäst :)
Tänk vad mycket en liten ändring kan göra.
Jag känner mig som en helt ny människa....
Så ett tips i höstmörkret:
Ta hand om er, både själsligt och kroppsligt.
Träna, gå och simma, gå på spa eller gå och få en ny frisyr. Det gör väldigt mycket men tar relativt lite tid. Satsa den tiden på att förnya och ladda batteriet inför den mörkaste årstid i vår del av världen. Alla arbetande mammor eller alla mammor som går hemma och är föräldralediga eller arbetslösa eller vad som helst: Alla mammor, ta hand om er!
När ni mår bra, mår resten av familjen bättre :)
Kramar till er alla.......
Tja ;)
har inget specielt att nämna annat än :
"Skam den som ger sig"
Att vara påstridig och envis lönar sig förr eller senare, glöm inte det!
Det är något som jag har lärt mig av egen erfarenhet och som jag vill dela med mig.
Sköt om er och ha det bra.
Att vara mamma...
Varför finns det barn som inte ringer eller besöker sina mammor?
Det som fick mig att tänka på detta just idag (brukar faktiskt tänka på det då och då) var när min son som är i tonåren tjafsade med mig om olika, banala saker självklart, och min yngsta dotter vände sig till sin bror och sa:
"Sluta, hon gav dig liv!"!!!!!!!!!!?????+
Det fick mig verkligen att stanna upp och tänka till ordentligt. Det är faktiskt sant. Och då undrar jag hur det kan finnas barn som inte tar hand om sina föräldrar och då speciellt mamma. Hur kan man vara en god förebild för sina egna barn när man själv inte tar hand om sin mamma?
Hur länge sedan var det jag var och hälsade på min mamma? Jag ringer henne varje dag faktiskt och jag försöker besöka henne eller ser till att hon kommer över till oss i alla fall var tionde dag. Så varför fick jag dåligt samvete när jag tänkte på att jag inte träffat min mamma sedan förra söndagen?
Jag skjuter upp och skyller på allt runt omkring när jag inte hinner träffa min mamma så mina värsta farhågor är att jag inte hinner träffa henne flera veckor i följd och så händer det henne något. Jag kommr nog aldrig komma över det.
Det bottnar nog i att jag har råkat ut för något liknande tidigare i mitt liv. Jag fick mitt mellersta barn 1999 och i samma vecka blev min far intagen akut till sjukhuset och jag fick inget veta. När jag märkte att besöken från mina syskon och andra släktingar uteblev uppdagades sanningen och jag fick gå och träffa min pappa som hastigast, nyförlöst och allt. Vi var inlagda på samma sjukhus då. Det blev ett snabbt besök eftersom jag fortfarande var svag efter förlossningen, men min man fick lova mig att jag skulle få träffa min pappa när jag blev utskriven och det blev bestämt så. Dagen kom då jag skulle bli utskriven och jag skulle få gå och träffa min far en längre stund, då gör sjukhuset fel och helt plötsligt upptäcker de att min dotter är för gul och hon kan ha gulsot, så vi blir kvar på sjukhuset nästan hela dagen för att de först ville ha henne under gula lampan och sedan väntade vi i timmar för att någon läkare ska kunna skriva ut oss. Klockan hinner blir mycket och jag är helt slut, utan mat och utan vila, det enda vi gjorde den dagen var att vänta och vänta på sjukhusets personal. Vi blir i alla fall inte utskrivna förrän vid 18.30 den dagen och jag säger till min man att jag vill träffa min pappa. Min man säger att det är sent och han lovar mig att jag kan komma dagen därpå själv och det viktigaste då var att vi skulle få hem vår dotter och vår son, som var fem år då, var också jättetrött och ville gå hem. Efter mycket övervägande höll jag med och tyckte att vi var alla trötta och måste få vila för att orka mer. Sagt och gjort, vi beslutar att jag skulle ta bilen själv och hälsa på min far dagen efter för att kunna vara med min pappa och så slapp barnen bli trötta.
Min pappa gick bort den natten......
Jag har ångrat det ända sedan den dagen och min farhåga att inte spendera tillräckligt mycket tid med min mamma bottnar såklart i den dagen, det vet jag, jag behöver ingen terapeut som säger det.
Så mitt råd till er alla som inte har tid med er mamma eller som har bråkat med sina föräldrar av ett eller annat skäl:
Sluta fred nu innan det är för sent. Ni kommer att ångra er en dag och då kan det vara för sent. Träffa och umgås med era föräldrar så ofta ni kan för det kommer att komma en dag då ni säger:
"Tänk om..."
Jag önskar att ingen behöver gå igenom det jag gick då och det jag fortfarande går igenom på grund av den dagen. Sluta upp med att vara stolta och tro att allt löser sig av sig självt. Svälj stoltheten och sluta fred innan det är för sent, innan ni behöver tänka: "TÄNK OM.............."
"What if there is no tomorrow......?"
Ett litet tips....
När helgen närmar sig planera inte för mycket och lägg inte in för många "måsten". Jag har som regel att inte stressa upp mig själv eller barnen bara för att det är helg. Tvärtom om; njut av ledigheten och att bara vara. Barnen har aktiviteter på både lördagen och söndagen och det räcker mer än val. Vi tar det lugnt resten av tiden och går eventuellt till något centrum eller hälsar på någon släkting. Eller bara är. Dagens barn har så mycket krav på sig så att det är inte klokt. Jag ser föräldrar som springer fram och tillbaka till aktiviteter med deras barn. Både på vardagarna efter skolan och på helgerna. De ska lära sig simma, spela instrument, dansa, spela en sport (helst tennis eller fotboll) och ovanpå det ska de klara av sina studier.
SLUTA!
Stanna upp och andas och för guds skull, LÅT ERA BARN ANDAS........
Lär er att bara vara, det kommer att ge så mycket och få era barn att må så mycket bättre. Det är tyvärr fler och fler barn som får migrän och som känner sig otillräckliga och blir stressade. Herre gud, vi pratar om BARN. Deras enda uppgift borde vara att få upptäcka världen och sina färdigheter i lugn och ro och i sin egen takt. Jag förstår att man vill att ens egna barn ska vara "konkurrenskraftiga" vid vuxen ålder men inte med den hets som man sår vid späd ålder. så kom ihåg:
"ALLT HAR SIN TID"
Nu vill jag avsluta med att önska er en trevlig helg och att ni som vanligt ska ta hand om er och era barn.
Glöm inte:
Ni är speciella :-)
Snart är det...
Nu till lite mindre roliga ämnen: Jag läste precis att varslen blir fler och fler och de lediga jobben som läggs ut i annonser blir färre och färre. Så mina tankar går nu till alla småbarns föräldrar som är i riskzonen eller som redan har fått det dystra beskedet:
Snälla, låt inte ert missnöje med er situation gå ut över barnen.
Sysselsätt er på vilket sätt som helst, men ta inte ut det över barnen. För tyvärr ökar våld i hemmet vid en lågkonjunktur på grund av den psykiska påfrestningen som en arbetslöshet innebär. Föräldrarna går hemma dagarna i ända och oroar sig för sin livssituation, sin ekonomi m.m. och när man är rastlös och är van vid full ruljangs (se gårdagens inlägg) så blir det tid till för mycket eftertanke och för mycket negativa tankar och speciellt vid denna årstid när allt blir mörkare är det lätt att man kan ryckas ned snabbare och djupare ner i en depression. Så jag vädjar med all min kraft till alla föräldrar:
Vid minsta misstanke om att man är på väg in i en negativ tankebana, tänk på era barn.
Tänk på hur bra man ändå har det och att man i alla fall har mat för dagen och tak över huvudet. Man är frisk och arbetsför och sysselsätt er med att läsa, gå kurser, börja planera er framtid med små delmål som ni försöker uppfylla och sätt mål för era handlingar inom närmsta framtiden. Det kanske går att skola om sig till ett annat yrke som man egentligen ville ha? Passa på att utvidga era kunskaper och investera i er själva. Det är på detta sätt man kommer igenom det värsta, genom att lyfta upp huvudet och rikta blicken framåt mot nästa uppgift, mot nästa delmål.
Motivation är ALLT :-)
Kramar och sköt om er.
Det var....
Nu till dagens tankeställare. Hur kan man värdesätta det man ha utan att först behöva råka illa ut?
Jag tror med all säkerhet att vi människor måste läsa och ta till oss andra människors missöden och altlid tänka på våra medmänniskor. Att bemöta en annan person med ett leende kostar så lite men ger desto mer tillbaka, eller vad säger ni?
Se på barnen. De visar med hela ansiktet och kroppen deras känslor och man blir alldeles varm i kroppen när man ser de uttrycka sina känslor. Kan vi lära oss att visa känslor och hur vi bemöter andra genom att studera barnen?
Ja, säger jag.
Se och lär.
Vi har så mycket att tänka på så vi springer genom livet. Man skyndar sig till/från jobbet, man skyndar sig till/från dagis/skolan, man skyndar sig till/från affären, hela vårt vuxna liv springer vi till/från ställen utan att för en stund bara stanna upp och njuta. Så mitt råd är att boka in en "stanna-upp-och-tänk-till" tid i almanackan och se till att verkligen infria den precis som vilken annan inbokad tid som helst.
När du har gjort det ett par gånger per vecka, utöka det till en kort stund varje dag och känn hur ditt liv förändras. man får ett helt annat perspektiv till saker och ting och man blir mer effektiv och får fler saker och ting gjorda. Det är precis som när man ska börja träna, man tror att man inte har tid, men när man väl börjat så känner man att man har mer ork.
Precis så är det med "stanna-upp-och-tänk-till" stunderna. Efter ett tag klarar man sig inte utan dem.
PROVA OCH SE :-)
Ja, det var allt för ikväll. Sov gott och sköt om er och kom ihåg:
Ni är speciella
Måndag, igen ;-)
Läste att fler företag avbokar evenemang och personalfester, nu i besparingstider är det väl det första som ryker. Personalvård i lågkonjunktur, vad är det?
Är det rätt att spara på personalen i sämre tider?
Ja, det är klart att man kan dra in på vissa evenemang men att helt ställa in är fel tycker jag. De är viktigt att personalen känner sig trygga speciellt i en kris som denna. Det är nästan så att jag tycker att det är ännu viktigare just i sådana här tider. När allt annat runt omkring dem känns osäkert och annat mindre positivt händer är det viktigt at få personalen att känna att de räknas. För jag tror faktiskt att personalen är företagen viktigaste tillgång.
"värdesätt det du har"
Kram och sköt om er!
Härlig dag.....
Mamma kom på besök, gick och tränade och nu sitter jag och bloggar.
Kan dagarna bli bättre?
Näpp, tror inte det :)
Har börjat träna, tycker att det är dags nu efter tre barn ;) Gick lite på löpbandet, power walk en halvtimme. Bra och mjuk start, i annat fall lär man ångra sig och vakna med värsta träningsvärken i morgon.
Ja, vad ska jag prata om idag?
Har tänkt en hel del på fredagens börsfall. Var det någon som inte uppmärksammade den? Den värsta på 79 år. Jo, jag tackar. Är det inte lite skrämmande dock att det händer precis på 79-årsdagen och på samma veckodag? Man undrar lite om Han där uppe har med ett finger i spelet.
Precis när man tror att det börjar vända så kommer ett fall till. Men som jag alltid sagt: Det kan bara gå uppåt framöver, eller? Man ska nog inte vara så säker på det, men man kan alltid hoppas.
Förresten, hur många av er tror att det finns en chans att vi får en bättre ekonomi redan under 2009?
Inte många kan jag tro. Men jag undrar hur många som redan har börjat snåla in på onödiga kostnader. För vi lever i överflöd och kanske är detta en påminnelse för att slå av på farten och tänka till? Är det verkligen nödvändigt med ännu en leksak till barnen? Är det verkligen nödvändigt med en nyare och dyrare bil? Var det verkligen nödvändigt att byta ut alla elektroniska prylar mot det allra senaste? Nu kanske man tänker sig för innan man handlar dyra onödiga prylar.
Det är bland det positiva i denna ekonomiska kris som vi har hamnat i. Det får mig att önska att fler och fler ska:
"Tänk efter före"
Natti natti.......
Ja, nu har lördagen....
blivit precis som jag ville. Har tagit det lugnt med barnen och precis kommit hem från bio som jag tog tjejerna på. Gissa vad vi såg, just det High School Musical 3, fast med engelskt tal.
Jag lovade dem att vi skulle gå denna helg och det var bara att boka och gå. Ganska mysigt ändå, bara jag och mina flickor.....
Kom att fundera på hur starkt påverkad man är av amerikansk kultur trots att man säger att man inte är det. Vi har nästan alla våra filmer som är producerade i Hollywood, jag menar hur många går och ser en Bollywood film (Visas de över huvudtaget här i Sverige?) Hur många går och ser en ungersk independent film? Ja, i och för sig så visar biograferna en del europeisk film men oftast bara de som har fått något typ av erkännande vid någon filmfestival, t.ex. Cannes eller Sundance. Tänk vad hemskt det är egenligen att det vi får se uppe på biograferna styrs av ett fåtal "big-shots" på andra sidan jorden. Tänk vad mycket vi missar, så mycket som de inte anser vara kommersiellt nog för oss att se.
Hemsk tanke, om än sann.
Kort inlägg idag men man ska ju variera sig ;)
Avslutningsvis:
"Fortsätt blicka framåt"
Kram på er.
Halloj :)
Dessa tre ihop alltid lika uppskattat ;-)
Ja, vad ska jag prata om idag. Min son tycker att jag är för allvarlig och ska visa mer av min roliga sida.
Han säger: "Mamma, du brukar skämta och ha för dig, varför så allvarlig i bloggen?"
Jag vet faktiskt inte. Kanske för att jag tycker att det fnns för många bloggare som skämtar och skriver om sitt vardagliga liv och meningen med min blogg var ju från början att jag skulle skriva av mig lite av mina tankar och funderingar kring olika händelser som jag möter i mitt vardagliga liv som mamma, fru och ekonom. Tanken var så i alla fall.,
Nåja, jag får väl försöka anpassa mig lite efter vad som efterfrågas. Det är trots allt efterfågan som styr utbudet, eller hur?
Vi har livliga diskussioner hemma om allt och lite till. Jag har uppfostrat mina barn att alltid fråga och ta reda på fakta. Detta ångrar jag lite nu för de ska diskutera och fråga om allt och lite till. Inte precis den effekten jag ville åstadkomma, men som man bäddar får man ligga ;-)
Jag försöker att uppfostra starka och självständiga individer. Det är något som jag tror att de kommer att ha nytta av i framtiden. Man kan bli vad man vill om man bara ger sig f-n på att klara av det. Detta är något som jag vill att ni alla tar till er.
"Sätt upp ett mål med ert liv, sikta och iväg!"
Det finns inga hinder som är för stora, inga dalar för djupa och inga vägar för krokiga. Att vara beslutsam är halva steget fram till målet. Och öva. ÖVA; ÖVA OCH ÖVA.
Man kan summera det med att: "Övning ger färdghet" ;-) Lite övertydligt, men med humor...
Ja, det var väl allt jag hade idag.Kram till er alla och sköt om er.
Adios!
Sitter och funderar....
över vad framtiden har med sig. Undrar inte ni det också? Jag tänker på alla nära och kära, arbetskollegor, grannar m.fl. undrar om man fortfarande har kontakt med dem om ett par år? Undrar om jag bor kvar i Stockholm om ett par år. Man vet aldrig. Jag tror ärligt ingen kan säga med säkerhet vad man gör om ett par år, inte ens ett år framåt. Det man kan svara på är vad man VILL göra, men många gånger har man fått ge med sig på grund av olika omständigheter som har mer eller mindre tvingat en till förändringar som man ínte ville genomföra eller ens hade tänkt på det minsta. Och inte alla förändringar eller steg som man har blivit "tvungen" till att ta har varit av ondo. För om man tänker efter så har alla de stegen lett till där man befinner sig idag och många är mer än nöjda med vart de befinner sig.
Jag tänker på "the butterfly effect" som många av er säkert har hört talas om, lite som relativitets teorin. Att allt som händer har en effekt längre fram och ger det resultat som fås till slut. Med andra ord, som domino brickorna som man raddar upp i en otroligt lång slinga och när man knuffar en så faller alla. Deras fall är effekten av den första, som fäller den andra, som fäller den tredje..... Jag tror ni börjar förstå vad jag menar ;-)
Så vad tänker ni på när ni sitter och tar er en funderare?
Då kommer vi oundvikligt in på spågummor/spågubbar.
Hur många av er har varit hos en siare och fått framtiden lagt på bordet framför sig ????
Hur många av er skulle vilja veta vad framtiden bär med sig?
Hur mycket är bra och veta och hur mycket BÖR man veta om sin framtid?
Jag vill gärna veta lite om vad som komma skall, ekonom som jag är. Men jag skulle nog inte vilja veta personliga saker som berör mig och min familj och nära och kära. Eventuellt skulle jag vilja veta lite karriärmässigt hur framtiden ter sig och vad som väntar men det är nog allt. Jag är väldigt nyfiken av mig, men jag tror att ju äldre man blir desto lättare är det att hålla tillbaka eventuella begär och man kan styra sina känslor bättre. Det är nog anledningen till att jag inte vill veta allt. Hade jag fått frågan för ett par år sedan hade svaret blivit: "självklart!!!!"
Och då kan man ju inte hjälpa att fråga sig (detta är till alal som har varit hos siare eler liknande):
Tror ni inte att man omedvetet styr sitt liv efter det man har blvit spådd, så det blir en självuppfylld profetia?
Dagens avslut:
"Que sera sera"
(What ever will be will be)
:-)
Kom att tänka på.....
Jag är en person som verkligen hatar när någon ljuger. Speciellt när man ljuger en rätt upp i ansiktet och tror att man kan komma undan med det. Det pekar mot att den som ljuger försöker dumförklara mig. Jag tycker att folk ska säga det de tycker och stå för det. Vi har tillräckligt många som fjäskar så att det räcker och blir över här i världen.
Hur hade världen sett ut om alla sa sanningen?
Okej, det hade svidit i de flesta att få höra hur dumma de är, ta t.ex. George W Bush, Hur ont hade det inte gjort om någon gick fram till honom och sa att han är den mest inkompetenta person som finns och med den makt han har är det rent av skrämmande att han får löpa fritt som han gör. Men bara så ni vet så är han inte den enda hönshjärna som amerikanerna lyckats ha på hög post. Många kommer säkert inte ihåg Dan Quayle, vice presidenten under George den äldre Bush. Han lyckades med att producera mer idiot sägningar under hans tid som vice president än någon annan med så stor makt. En av mina favoriter är:
"Bankförluster orsakas av att insättarna inte sätter in tillräckligt mycket pengar för att täcka förluster som uppstått på grund av misskötsel" Dan Quayle
En mening som är mer än aktuell med hänsyn till den aktuella finanskrisen.
Så, vad tycker ni? ska man säga sanningen och intet annat än sanningen?
Jag för min del tycker att man ska vara ärlig men med modifikation. Alltså säga som det är men utlämna information som mottagaren inte kan hantera.
En bild säger mer än tusen ordJag avslutar dagens inlägg med följande:
"Vi föds med sunt förnuft- våra öden bestämmer hur vi använder oss av den"
Måndag, Jipppiii!!!!
Ville bara önska er en kanon dag följt av en kanon vecka och därefter ett super häftigt höstlov till er alla skol ungdomar som har ledigt i nästa vecka,
Ser ni hur vacker hösten är?
Det är inte bara fy att hösten är här. Se dig runt omkring och sup in den fina omgivningen, den underbart vackert symfonerade naturen som sakta övergår till vinter.
Ett kort inlägg idag men som vanligt avslutar jag med ett par ord som får er att tänka till:
"Se möjligheterna!"
Tja! ;-)
Summering av dagen
Nyss hemkommen och barnen är i säng.
Dagen kan summeras så här:
Mycket intressant och mycket som satte igång mina tankar och funderingar.
Vissa diskussioner får en att tänka till och vissa får en att sucka.
Men i det hela var det en mycket givande dag som fick mig att inse att det jag har ska jag vårda, och vårda ömt.
När man sitter och tänker till om ens eget liv och det man har varit med om får man sig en tankeställare.
Överlag och i de flesta fall är man nöjd men man vill alltid ha mer av det ena eller andra.
Varför är det så?
Varför kan vi människor inte vara nöjda med det vi har?
Kvällens visdoms ord:
"Gräset är INTE grönare på andra sidan"
Go´ kväll och sov gott :)
Dilemma
Jag har ett dilemma idag: Att ta barnen på deras aktiviteter eller att gå på släktmiddag.
Har funderat och grubblat och beslutat att gå på släktmiddagen. Varför?
Jo, jag resonerar som så:
Släktmiddagar är personlighetsdanande.
De får alla inblandade att på ett eller annat sätt utvecklas genom att studera och ta lärdom av de andras uppförande. Det är med andra ord livets skola i dess sanna bemärkelse. Hur har kusin Markus(fiktvt namn) hanterat sin skilsmässa och vad blev resultatet av hans handlande? Hur har kusin Maria (återigen fiktivt) hanterat sin sjukdom vad gäller det praktiska. Hade hon rätt försäkringsskydd? Vad har farfars testamente eller brist på sådant gett för konsekvenser för resten av släkten. Ja, återigen kan listan göras hur lång som helst. Men den viktigaste frågan som uppstår är:
Hur skulle man själv reagera och varför?
Det säger en hel del om hur man är om person när man reflekterar över någon annans livsöde eller utmaningar och på hur resultatet hade blivit om man själv hade hamnat i samma situation. Det ger en en helt annan självinstikt.
Jag kommer att börja med en tjänst här på bloggen:
" Vägledning"
Jag kom på det härom dagen när jag pratade per telefon med en vän tll mig som hade fått ett jobberbjudande av sin arbetsgivare. Hon och jag pratade och jag kom med en hel del input som hon uppskattade och tog till sig. Och det är inte första gången jag hjälper människor runt omkring mig med diverse beslut. De kan vara stora de kan vara små, allt är välkommet. Jag kommer dock inte att besvara eller ge råd i sådant som jag anser behöver hjälp eller guidning av en expert. Då kommer jag att helt enkelt hänvisa er vidare, för jag vill påpeka att jag inte på något sätt har någon utbildning inom detta utan kommer att besvara frågorna med sunt förnuft och med hjälp av min egen livserfarenhet.
Ja, det var nog allt för denna gång. Jag vill avsluta med att önska er en härlig dag och så vill jag att ni tar hand om er.
Glöm inte:
Du är speciell :-)
Ja, då kör vi då...
Ja, så var det dags nu. Min son har tjatat på mig om att skaffa blogg och till slut gav jag med mig.
Varför inte? Jag har en hel del åsikter som jag lika gärna kan dela med mig och jag välkomnar kommentarer och öppnar för diskussioner.
Vem är jag då?
Jag är en kvinna i 30-års ålder, gift och har tre barn. Jobbar inom ekonomi och stortrivs med mitt jobb. Jag klagar inte heller när det gäller mitt privatliv, det rullar på och livet leker. Det som oroar mig är den ekonomiska kris som omger oss alla men som en kvinna som har gått igenom tre förlossningar säger jag bara: det kommer en dag då vi glömmer bort den smärta och den ångest som vi känner just nu. Nu nickar nog alla landets mammor och håller med, leende och kommer ihåg sina egna smärtsamma, underbara, kraftkrävande och livsomvälvande förlossningar. Ja, nog kommer vi att glömma bort hur det kändes men frågan är om det verkligen är så smart att glömma bort dagens känslor när det gäller den lågkonjunktur vi är på väg in, eller nej förresten vi har ju redan hamnat där.
Men jag vill redan nu påpeka att jag anser att man samtidigt måste se allt från den ljusa sidan, jag menar: det kunde ha varit värre. Hurdå och vad???? frågar ni nu. Jo, tänk efter.
Har du tak över huvudet?
Har du mat för dagen?
Är du frisk?
Mår din familj bra?
Kan du säga vad du tycker utan att vara rädd om ditt liv?
Ja, listan kan göras hur lång som helst men jag väljer att avsluta här för jag tror att ni har fattat vad jag vill få er att inse.
Trots allt det negativa runt omkring oss så finns det något som jag alltid tänker och som jag vill att ni tänker på
"Efter regn kommer solsken"
Ja, det var väl allt för idag men jag lovar: det kommer fler och längre inlägg längre fram. Jag har bara börjat värma upp. Ha en toppendag och sköt om er ;-).
){kind=link}
