Ja, så var det dags nu. Min son har tjatat på mig om att skaffa blogg och till slut gav jag med mig.

Varför inte? Jag har en hel del åsikter som jag lika gärna kan dela med mig och jag välkomnar kommentarer och öppnar för diskussioner.

Vem är jag då?

Jag är en kvinna i 30-års ålder, gift och har tre barn. Jobbar inom ekonomi och stortrivs med mitt jobb. Jag klagar inte heller när det gäller mitt privatliv, det rullar på och livet leker. Det som oroar mig är den ekonomiska kris som omger oss alla men som en kvinna som har gått igenom tre förlossningar säger jag bara: det kommer en dag då vi glömmer bort den smärta och den ångest som vi känner just nu. Nu nickar nog alla landets mammor och håller med, leende och kommer ihåg sina egna smärtsamma, underbara, kraftkrävande och livsomvälvande förlossningar. Ja, nog kommer vi att glömma bort hur det kändes men frågan är om det verkligen är så smart att glömma bort dagens känslor när det gäller den lågkonjunktur vi är på väg in, eller nej förresten vi har ju redan hamnat där.

Men jag vill redan nu påpeka att jag anser att man samtidigt måste se allt från den ljusa sidan, jag menar: det kunde ha varit värre. Hurdå och vad???? frågar ni nu. Jo, tänk efter.

Har du tak över huvudet?

Har du mat för dagen?

Är du frisk?

Mår din familj bra?

Kan du säga vad du tycker utan att vara rädd om ditt liv?

Ja, listan kan göras hur lång som helst men jag väljer att avsluta här för jag tror att ni har fattat vad jag vill få er att inse.

Trots allt det negativa runt omkring oss så finns det något som jag alltid tänker och som jag vill att ni tänker på

 "Efter regn kommer solsken"

Ja, det var väl allt för idag men jag lovar: det kommer fler och längre inlägg längre fram. Jag har bara börjat värma upp. Ha en toppendag och sköt om er ;-).