Halloj och god morgon :)
Jag har ett dilemma idag: Att ta barnen på deras aktiviteter eller att gå på släktmiddag.

Har funderat och grubblat och beslutat att gå på släktmiddagen. Varför?

Jo, jag resonerar som så:

Släktmiddagar är personlighetsdanande.

De får alla inblandade att på ett eller annat sätt utvecklas genom att studera och ta lärdom av de andras uppförande. Det är med andra ord livets skola i dess sanna bemärkelse. Hur har kusin Markus(fiktvt namn) hanterat sin skilsmässa och vad blev resultatet av hans handlande? Hur har kusin Maria (återigen fiktivt) hanterat sin sjukdom vad gäller det praktiska. Hade hon rätt försäkringsskydd? Vad har farfars testamente eller brist på sådant gett för konsekvenser för resten av släkten. Ja, återigen kan listan göras hur lång som helst. Men den viktigaste frågan som uppstår är:

Hur skulle man själv reagera och varför?

Det säger en hel del om hur man är om person när man reflekterar över någon annans livsöde eller utmaningar och på hur resultatet hade blivit om man själv hade hamnat i samma situation. Det ger en en helt annan självinstikt.

Jag kommer att börja med en tjänst här på bloggen:

" Vägledning"

Jag kom på det härom dagen när jag pratade per telefon med en vän tll mig som hade fått ett jobberbjudande av sin arbetsgivare. Hon och jag pratade och jag kom med en hel del input som hon uppskattade och tog till sig. Och det är inte första gången jag hjälper människor runt omkring mig med diverse beslut. De kan vara stora de kan vara små, allt är välkommet. Jag kommer dock inte att besvara eller ge råd i sådant som jag anser behöver hjälp eller guidning av en expert. Då kommer jag att helt enkelt hänvisa er vidare, för jag vill påpeka att jag inte på något sätt har någon utbildning inom detta utan kommer att besvara frågorna med sunt förnuft och med hjälp av min egen livserfarenhet.

Ja, det var nog allt för denna gång. Jag vill avsluta med att önska er en härlig dag och så vill jag att ni tar hand om er.
Glöm inte:


Du är speciell :-)