blivit precis som jag ville. Har tagit det lugnt med barnen och precis kommit hem från bio som jag tog tjejerna på. Gissa vad vi såg, just det High School Musical 3, fast med engelskt tal.

Jag lovade dem att vi skulle gå denna helg och det var bara att boka och gå. Ganska mysigt ändå, bara jag och mina flickor.....

Kom att fundera på hur starkt påverkad man är av amerikansk kultur trots att man säger att man inte är det. Vi har nästan alla våra filmer som är producerade i Hollywood, jag menar hur många går och ser en Bollywood film (Visas de över huvudtaget här i Sverige?) Hur många går och ser en ungersk independent film? Ja, i och för sig så visar biograferna en del europeisk film men oftast bara de som har fått något typ av erkännande vid någon filmfestival, t.ex. Cannes eller Sundance. Tänk vad hemskt det är egenligen att det vi får se uppe på biograferna styrs av ett fåtal "big-shots" på andra sidan jorden. Tänk vad mycket vi missar, så mycket som de inte anser vara kommersiellt nog för oss att se.

Hemsk tanke, om än sann.

Kort inlägg idag men man ska ju variera sig ;)






Avslutningsvis:

"Fortsätt blicka framåt"

Kram på er.

över vad framtiden har med sig. Undrar inte ni det också? Jag tänker på alla nära och kära, arbetskollegor, grannar m.fl. undrar om man fortfarande har kontakt med dem om ett par år? Undrar om jag bor kvar i Stockholm om ett par år. Man vet aldrig. Jag tror ärligt ingen kan säga med säkerhet vad man gör om ett par år, inte ens ett år framåt. Det man kan svara på är vad man VILL göra, men många gånger har man fått ge med sig på grund av olika omständigheter som har mer eller mindre tvingat en till förändringar som man ínte ville genomföra eller ens hade tänkt på det minsta. Och inte alla förändringar eller steg som man har blivit "tvungen" till att ta har varit av ondo. För om man tänker efter så har alla de stegen lett till där man befinner sig idag och många är mer än nöjda med vart de befinner sig.

Jag tänker på "the butterfly effect" som många av er säkert har hört talas om, lite som relativitets teorin. Att allt som händer har en effekt längre fram och ger det resultat som fås till slut. Med andra ord, som domino brickorna som man raddar upp i en otroligt lång slinga och när man knuffar en så faller alla. Deras fall är effekten av den första, som fäller den andra, som fäller den tredje..... Jag tror ni börjar förstå vad jag menar ;-)

Så vad tänker ni på när ni sitter och tar er en funderare?
Då kommer vi oundvikligt in på spågummor/spågubbar.

Hur många av er har varit hos en siare och fått framtiden lagt på bordet framför sig ????

Hur många av er skulle vilja veta vad framtiden bär med sig?

Hur mycket är bra och veta och hur mycket BÖR man veta om sin framtid?

Jag vill gärna veta lite om vad som komma skall, ekonom som jag är. Men jag skulle nog inte vilja veta personliga saker som berör mig och min familj och nära och kära. Eventuellt skulle jag vilja veta lite karriärmässigt hur framtiden ter sig och vad som väntar men det är nog allt. Jag är väldigt nyfiken av mig, men jag tror att ju äldre man blir desto lättare är det att hålla tillbaka eventuella begär och man kan styra sina känslor bättre. Det är nog anledningen till att jag inte vill veta allt. Hade jag fått frågan för ett par år sedan hade svaret blivit: "självklart!!!!"

Och då kan man ju inte hjälpa att fråga sig (detta är till alal som har varit hos siare eler liknande):

Tror ni inte att man omedvetet styr sitt liv efter det man har blvit spådd, så det blir en självuppfylld profetia?


Dagens avslut:

"Que sera sera"
(What ever will be will be)

:-)

Nyss hemkommen och barnen är i säng.
Dagen kan summeras så här:

Mycket intressant och mycket som satte igång mina tankar och funderingar.
Vissa diskussioner får en att tänka till och vissa får en att sucka.
Men i det hela var det en mycket givande dag som fick mig att inse att det jag har ska jag vårda, och vårda ömt.

När man sitter och tänker till om ens eget liv och det man har varit med om får man sig en tankeställare.

Överlag och i de flesta fall är man nöjd men man vill alltid ha mer av det ena eller andra.
Varför är det så?

Varför kan vi människor inte vara nöjda med det vi har?

Kvällens visdoms ord:


"Gräset är INTE grönare på andra sidan"



Go´ kväll och sov gott :)

Ja, så var det dags nu. Min son har tjatat på mig om att skaffa blogg och till slut gav jag med mig.

Varför inte? Jag har en hel del åsikter som jag lika gärna kan dela med mig och jag välkomnar kommentarer och öppnar för diskussioner.

Vem är jag då?

Jag är en kvinna i 30-års ålder, gift och har tre barn. Jobbar inom ekonomi och stortrivs med mitt jobb. Jag klagar inte heller när det gäller mitt privatliv, det rullar på och livet leker. Det som oroar mig är den ekonomiska kris som omger oss alla men som en kvinna som har gått igenom tre förlossningar säger jag bara: det kommer en dag då vi glömmer bort den smärta och den ångest som vi känner just nu. Nu nickar nog alla landets mammor och håller med, leende och kommer ihåg sina egna smärtsamma, underbara, kraftkrävande och livsomvälvande förlossningar. Ja, nog kommer vi att glömma bort hur det kändes men frågan är om det verkligen är så smart att glömma bort dagens känslor när det gäller den lågkonjunktur vi är på väg in, eller nej förresten vi har ju redan hamnat där.

Men jag vill redan nu påpeka att jag anser att man samtidigt måste se allt från den ljusa sidan, jag menar: det kunde ha varit värre. Hurdå och vad???? frågar ni nu. Jo, tänk efter.

Har du tak över huvudet?

Har du mat för dagen?

Är du frisk?

Mår din familj bra?

Kan du säga vad du tycker utan att vara rädd om ditt liv?

Ja, listan kan göras hur lång som helst men jag väljer att avsluta här för jag tror att ni har fattat vad jag vill få er att inse.

Trots allt det negativa runt omkring oss så finns det något som jag alltid tänker och som jag vill att ni tänker på

 "Efter regn kommer solsken"

Ja, det var väl allt för idag men jag lovar: det kommer fler och längre inlägg längre fram. Jag har bara börjat värma upp. Ha en toppendag och sköt om er ;-).